Nationella prov och betyg - likvärdig bedömning?

6 kommentarer

Ända sedan införandet av det första betygssystem och de standardiserade nationella prov till dagens betygssystem och de nationella proven (som inte är standardiserade) har syftet vara att minska likvärdighetsproblemen och eftersträva likvärdighet. Samtidigt som detta är det övergripande syftet diskuteras det flitigare än någonsin huruvida de aktuella nationella proven och det nuvarande betygssystemet och genomförandet av dessa främjar likvärdighet.

Inför detta inlägg frågade jag mina närmaste vänner och bekanta vad som var det första de kom att tänka på när det gällde nationella prov och betyg. Några av svaren jag fick var….

Om de nationella proven:

-          Något man måste göra och som man inte kunde påverka. Har man en dålig dag så hade man liksom ingen ytterligare chans att ”reparera” skadan (som man kunde göra med de andra proven). Mycket tidskrävande.

-          Hög press, oklart och kan sänka oavsett vad läraren säger.

-          Rättvist, prestationsångest och generalisering.

-          Nationella proven = nervöst,nervositet, man måste prestera och mycket som står på spel och man får inte ha en dålig dag.

-          Tidskrävande, både att förbereda, genomföra, bedöma och schemabrytande. De är inte orättvisa men missvisande på något sätt eftersom de inte rättas centralt känns det som att bedömningen kan bli väldigt godtycklig och upp till varje lärare.

-          På nationella provet vill jag säga att det kändes ”stort”.

Om betyg:

-          Stress, prestation och tidspress.

-          ”Ouppnåeligt” mål.

-          Betyg = återigen att man måste prestera, vilket kan kännas stressigt men även motiverande.

-          Kvittot på att man hade gjort något bra. Kunde ju också vara något ångestladdat. Hade högsta betyg i allt i högstadiet och när jag fick mitt första g i gymnasiet….shit vad jag kände mig värdelös. Samtidigt är det ju betygen och vetskapen att man behövde betygen för att kunna plugga vidare som sporrade än lite.

-          Vet inte vilket ord jag skulle använda men tycker att de inte alltid visade vad man kunde.

-          Betyg – komplext då det är så många delar att ta hänsyn till.

Som för mina vänner och bekanta är de nationella proven och betygen även för mig starkt förknippade med blandade känslor, stress, prestationsångest och framtidsavgörande. Och nu som blivande lärare kan jag komma på mig själv att känna precis samma sak som jag själv gjorde som elev. Hur känner du inför nationella prov och betyg? Känner du också likadant nu som du gjorde när du själv var elev i grundskolan?

En annan fråga som jag har funderat ganska mycket på är: Hur kan syftet vara att eftersträva en likvärdig bedömning när bedömningen av elevernas kunskaper baseras på lärares tolkningar av kunskapskraven och bedömningsanvisningarna till de nationella proven?

På denna fråga har varken jag eller kurslitteraturen något svar däremot presenterar litteraturen en komplex verklighet med en bred problematik när det gäller bedömningen, tolkningen av det aktuella betygssystemet och rättningen av de nationella proven. Jag har valt att fokusera vid denna problematik då jag anser att det är viktigt att som lärare vara insatt i hur verkligheten ser ut för att kunna fokusera vid hur jag konkret kan eftersträva en likvärdig bedömning trotts problematiken.

Något som belysts både i media och i kurslitteraturen är de skillnader det verkar finnas mellan lärare, skolor, kommuner när det gäller provbetyg och slutbetyg. Samma kunskaper ger inte samma betyg utan varierar beroende på vilken kommun du bor i, vilken skola du går på och vilken lärare som sätter betyg och bedömer proven. I rapporter från OECD och Skolinspektionen blir det tydligt att lärare och bedömare rättar olika beroende på om de känner eleverna eller inte. Eftersom rättningen av de nationella proven inte rättas centralt utan det är upp till varje enskild lärare att bedöma elevernas kunskaper är det för mig fullt förståeligt att lärare färgas av tidigare erfarenheter och vetskapen om sina elever. Detta hänger ihop med att idag ska allt kunna mätas och vara jämförbart både nationellt och internationellt, där vissa kunskaper premieras högre än andra. Prov bör inte få en avgörande roll men idag används PISA, TIMSS, PIRLS och de nationella proven som politiska slagord och redskap i debatter om skolan. Olika typer av prov mäter olika typer av kunskaper och förmågor och det finns inget prov som ger en helhelts bild av en elevs kunskaper. Konsekvenserna av de nationella provens tyngd när det gäller betygssättningen är både positiva och negativa. Dock kan de negativa konsekvenserna bli långtgående och avgörande för vissa elever vilket kan leda till skolmisslyckanden.

Mot denna bakgrund funderar jag vidare, hur kan jag eftersträva en likvärdig bedömning av mina elevers kunskaper och prestationer? Vad är viktigast, att ha ett likvärdigt bedömningssystem eller att eleverna känner att de blir rättvisst bedömda utan att ett enskilt prov på en dag avgör vilket betyg de i slutändan kommer att få? Är det fel att inte alla lärare bedömer precis likadant eller tolkar kunskapskraven exakt på samma sätt? Vad är egentligen en likvärdig bedömning och för vem är den likvärdig?

 

 

Referenser:

Gustafsson, J., Cliffordson, C. & Erickson, G. (2014). Likvärdig kunskapsbedömning i och av den svenska skolan: problem och möjligheter. (1. uppl.) Stockholm: SNS förlag.

Klapp, A. (2015). Bedömning, betyg och lärande. Lund: Studentlitteratur AB

Lundahl, C. & Folke-Fichtelius, M. (Red.). (2010). Bedömning i och av skolan: praktik, principer, politik (1. Uppl.). Lund: Studentlitteratur AB

Wedman, I. (2003) Från skallmätning till VG. Om skolans betyg. I:B Selander (Red.): Kobran, nallen och majjen. Tradition och förnyelse i svensk skola och skolforskning. Myndighet för skolutveckling. 

 

Inlägger är skrivet av Magdalena Reusser

 
1 Jakob Johansson:

skriven

Jag tycker du problematiserar kring de nationella proven och möjligheten till en likvärdig bedömning på ett mycket intressant sätt. Kul att du har gjort en liten undersökning med dina vänner (måste säga att jag är benägen att hålla med i många av deras åsikter). Jag tycker att resultatet av intervjun tydliggör den press som många elever säkert känner inför de nationella proven. Men framför allt så bevisar intervjuresultatet att det är många som vidhåller en kritisk inställning till de nationella proven trots att det är länge sedan de gick i skolan. Därför tror jag att det är viktigt att man som lärare (och förälder) inte låter sina egna minnen av de nationella proven gå ut över sina elever eller barn.

2 Jakob Johansson:

skriven

Mot slutet av texten skriver du att de nationella proven inte rättas centralt utan att det är upp till varje enskild lärare att bedöma sina elevers kunskaper och att det då finns en risk att lärare färgas av tidigare erfarenheter av sina elever. Tror du att en möjlig lösning på detta problemet skulle kunna vara att låta olika skolor rätta varandras prov?

3 Jessica Wendel:

skriven

Jag tycker som Jakob skrivit innan att det var intressant att höra hur din vänskapskrets tänker kring de nationella proven. Sedan redogör du väldigt tydligt för problematiken som finns gällande den rättvisa/likvärdiga bedömningen av nationella prov. Jag kan tänka mig att det är många som delar många av de åsikter du skrivit om i ditt blogginlägg. Sedan är det ju självklart missvisande eftersom de inte rättas centralt utan av klasslärare. Jag skulle vilka föreslå att man börjar införa anonyma provkoder så som man idag har vid alla stora universitet, vilket är tänkta att göra rättningen av prov mer rättvisa och likvärdiga. Kanske är detta ett sätt att försöka motverka att bedömningen av eleverna färgas av lärarnas tidigare kunskaper om eleven i fråga?

4 Jessica Wendel:

skriven

Dock ger ju detta inte en lösning på hur helhetsbedömningen av eleven ska ske. Om en elev presterar sämre på ett nationellt prov i svenska trots att läraren "vet" att eleven kan prestera bättre (och kanske till och med gjort det på andra liknande uppgifter)... Räknas då detta misslyckade resultat på nationella proven som en sänkning av elevens betyg? Eller ska man börja ifrågasätta lärarens undervisning om eleven inte kan prestera bättre på ett prov som är utformat centralt? Svårt ämne det här. Kanske någon i kommentarerna har en bättre lösning att bidra med?

5 Caroline Östling:

skriven

Jag håller med både Jakob och Jessica att "undersökningen" med dina vänner lyfter inlägget och igenkänningsfaktorn på åsikterna är hög. Precis som du skriver är prov och tester ofta (om inte alltid) förknippade med stress, ångest och oro. Frågan är då för vem dessa tester görs? Är det för att det är det enda sättet för eleven att visa sina kunskaper för läraren (vilket jag inte anser)? Är det för att politiker ska kunna bedöma hur det går för skolan? Är det för att elever och föräldrar ska veta vilken skola de ska väja?

Långvarig stress och ångest har enligt forskning negativ påverkan på människan så väl psykiskt som fysiskt. Vi är alla olika och reagerar olika vid provsituationer men de flesta är nog överens om att det inte alltid är en särskilt härlig upplevelse och flera har nog någon gång drabbats av en så kallad "black out" eller att man kommer på svaret när man lämnat in provet och gått ut från klassrummet.

Jag har erfarenheter av att elever i årskurs 1 varit oroliga, haft svårt att sova och till och med gråtit för att de varit nervösa och haft ångest över de nationella proven i årskurs 3. Vilket jag anser är helt galet och fruktansvärt! Om ett barn på 7år har ångest för ett prov som kommer ske 2år framåt är det något som inte är som det ska vara. Självklart kan man diskutera vad denna stress beror på och vad/vem/vilka som har väckt/skapat/framkallat den men oavsett så finns den där och det är allt annat än okej. Låt barn vara barn och uppmuntra lärande. Lärande och kunskap ska inte vara förknippat med stress, ångest och oro. Lärande och kunskap ska vara roligt, utvecklande och eftersträvansvärt!

6 Caroline Östling:

skriven

Jag tycker också att din problematisering kring likvärdig bedömning är högst intressant och relevant. Jag har själv många gånger ställt mig samma frågor som du problematiserar kring. Bland annat vad är likvärdig bedömning och för vem är den likvärdig. Likvärdig bedömning anser jag vara en utopi.

Så länge bedömningen görs av människor kommer bedömningen ALLTID att göras olika. Vi tänker olika, reagerar olika, låter våra känslor styra oss olika mycket, prioriterar olika saker osv. Det leder till att vi gör olika val i olika situationer och så kommer det alltid att vara. Men tur är väl det ändå. Tänk vilken tråkig, ineffektiv och innehållslös värld vi skulle leva i om alla var likadana. Förändring förnöjer ;)