Ända sedan införandet av det första betygssystem och de standardiserade nationella prov till dagens betygssystem och de nationella proven (som inte är standardiserade) har syftet vara att minska likvärdighetsproblemen och eftersträva likvärdighet. Samtidigt som detta är det övergripande syftet diskuteras det flitigare än någonsin huruvida de aktuella nationella proven och det nuvarande betygssystemet och genomförandet av dessa främjar likvärdighet.
Inför detta inlägg frågade jag mina närmaste vänner och bekanta vad som var det första de kom att tänka på när det gällde nationella prov och betyg. Några av svaren jag fick var….
Om de nationella proven:
- Något man måste göra och som man inte kunde påverka. Har man en dålig dag så hade man liksom ingen ytterligare chans att ”reparera” skadan (som man kunde göra med de andra proven). Mycket tidskrävande.
- Hög press, oklart och kan sänka oavsett vad läraren säger.
- Rättvist, prestationsångest och generalisering.
- Nationella proven = nervöst,nervositet, man måste prestera och mycket som står på spel och man får inte ha en dålig dag.
- Tidskrävande, både att förbereda, genomföra, bedöma och schemabrytande. De är inte orättvisa men missvisande på något sätt eftersom de inte rättas centralt känns det som att bedömningen kan bli väldigt godtycklig och upp till varje lärare.
- På nationella provet vill jag säga att det kändes ”stort”.
Om betyg:
- Stress, prestation och tidspress.
- ”Ouppnåeligt” mål.
- Betyg = återigen att man måste prestera, vilket kan kännas stressigt men även motiverande.
- Kvittot på att man hade gjort något bra. Kunde ju också vara något ångestladdat. Hade högsta betyg i allt i högstadiet och när jag fick mitt första g i gymnasiet….shit vad jag kände mig värdelös. Samtidigt är det ju betygen och vetskapen att man behövde betygen för att kunna plugga vidare som sporrade än lite.
- Vet inte vilket ord jag skulle använda men tycker att de inte alltid visade vad man kunde.
- Betyg – komplext då det är så många delar att ta hänsyn till.
Som för mina vänner och bekanta är de nationella proven och betygen även för mig starkt förknippade med blandade känslor, stress, prestationsångest och framtidsavgörande. Och nu som blivande lärare kan jag komma på mig själv att känna precis samma sak som jag själv gjorde som elev. Hur känner du inför nationella prov och betyg? Känner du också likadant nu som du gjorde när du själv var elev i grundskolan?
En annan fråga som jag har funderat ganska mycket på är: Hur kan syftet vara att eftersträva en likvärdig bedömning när bedömningen av elevernas kunskaper baseras på lärares tolkningar av kunskapskraven och bedömningsanvisningarna till de nationella proven?
På denna fråga har varken jag eller kurslitteraturen något svar däremot presenterar litteraturen en komplex verklighet med en bred problematik när det gäller bedömningen, tolkningen av det aktuella betygssystemet och rättningen av de nationella proven. Jag har valt att fokusera vid denna problematik då jag anser att det är viktigt att som lärare vara insatt i hur verkligheten ser ut för att kunna fokusera vid hur jag konkret kan eftersträva en likvärdig bedömning trotts problematiken.
Något som belysts både i media och i kurslitteraturen är de skillnader det verkar finnas mellan lärare, skolor, kommuner när det gäller provbetyg och slutbetyg. Samma kunskaper ger inte samma betyg utan varierar beroende på vilken kommun du bor i, vilken skola du går på och vilken lärare som sätter betyg och bedömer proven. I rapporter från OECD och Skolinspektionen blir det tydligt att lärare och bedömare rättar olika beroende på om de känner eleverna eller inte. Eftersom rättningen av de nationella proven inte rättas centralt utan det är upp till varje enskild lärare att bedöma elevernas kunskaper är det för mig fullt förståeligt att lärare färgas av tidigare erfarenheter och vetskapen om sina elever. Detta hänger ihop med att idag ska allt kunna mätas och vara jämförbart både nationellt och internationellt, där vissa kunskaper premieras högre än andra. Prov bör inte få en avgörande roll men idag används PISA, TIMSS, PIRLS och de nationella proven som politiska slagord och redskap i debatter om skolan. Olika typer av prov mäter olika typer av kunskaper och förmågor och det finns inget prov som ger en helhelts bild av en elevs kunskaper. Konsekvenserna av de nationella provens tyngd när det gäller betygssättningen är både positiva och negativa. Dock kan de negativa konsekvenserna bli långtgående och avgörande för vissa elever vilket kan leda till skolmisslyckanden.
Mot denna bakgrund funderar jag vidare, hur kan jag eftersträva en likvärdig bedömning av mina elevers kunskaper och prestationer? Vad är viktigast, att ha ett likvärdigt bedömningssystem eller att eleverna känner att de blir rättvisst bedömda utan att ett enskilt prov på en dag avgör vilket betyg de i slutändan kommer att få? Är det fel att inte alla lärare bedömer precis likadant eller tolkar kunskapskraven exakt på samma sätt? Vad är egentligen en likvärdig bedömning och för vem är den likvärdig?
Referenser:
Gustafsson, J., Cliffordson, C. & Erickson, G. (2014). Likvärdig kunskapsbedömning i och av den svenska skolan: problem och möjligheter. (1. uppl.) Stockholm: SNS förlag.
Klapp, A. (2015). Bedömning, betyg och lärande. Lund: Studentlitteratur AB
Lundahl, C. & Folke-Fichtelius, M. (Red.). (2010). Bedömning i och av skolan: praktik, principer, politik (1. Uppl.). Lund: Studentlitteratur AB
Wedman, I. (2003) Från skallmätning till VG. Om skolans betyg. I:B Selander (Red.): Kobran, nallen och majjen. Tradition och förnyelse i svensk skola och skolforskning. Myndighet för skolutveckling.
Inlägger är skrivet av Magdalena Reusser
Nationella prov och betyg - likvärdig bedömning?
Allmänt 6 kommentarerÄnda sedan införandet av det första betygssystem och de standardiserade nationella prov till dagens betygssystem och de nationella proven (som inte är standardiserade) har syftet vara att minska likvärdighetsproblemen och eftersträva likvärdighet. Samtidigt som detta är det övergripande syftet diskuteras det flitigare än någonsin huruvida de aktuella nationella proven och det nuvarande betygssystemet och genomförandet av dessa främjar likvärdighet.
Inför detta inlägg frågade jag mina närmaste vänner och bekanta vad som var det första de kom att tänka på när det gällde nationella prov och betyg. Några av svaren jag fick var….
Om de nationella proven:
- Något man måste göra och som man inte kunde påverka. Har man en dålig dag så hade man liksom ingen ytterligare chans att ”reparera” skadan (som man kunde göra med de andra proven). Mycket tidskrävande.
- Hög press, oklart och kan sänka oavsett vad läraren säger.
- Rättvist, prestationsångest och generalisering.
- Nationella proven = nervöst,nervositet, man måste prestera och mycket som står på spel och man får inte ha en dålig dag.
- Tidskrävande, både att förbereda, genomföra, bedöma och schemabrytande. De är inte orättvisa men missvisande på något sätt eftersom de inte rättas centralt känns det som att bedömningen kan bli väldigt godtycklig och upp till varje lärare.
- På nationella provet vill jag säga att det kändes ”stort”.
Om betyg:
- Stress, prestation och tidspress.
- ”Ouppnåeligt” mål.
- Betyg = återigen att man måste prestera, vilket kan kännas stressigt men även motiverande.
- Kvittot på att man hade gjort något bra. Kunde ju också vara något ångestladdat. Hade högsta betyg i allt i högstadiet och när jag fick mitt första g i gymnasiet….shit vad jag kände mig värdelös. Samtidigt är det ju betygen och vetskapen att man behövde betygen för att kunna plugga vidare som sporrade än lite.
- Vet inte vilket ord jag skulle använda men tycker att de inte alltid visade vad man kunde.
- Betyg – komplext då det är så många delar att ta hänsyn till.
Som för mina vänner och bekanta är de nationella proven och betygen även för mig starkt förknippade med blandade känslor, stress, prestationsångest och framtidsavgörande. Och nu som blivande lärare kan jag komma på mig själv att känna precis samma sak som jag själv gjorde som elev. Hur känner du inför nationella prov och betyg? Känner du också likadant nu som du gjorde när du själv var elev i grundskolan?
En annan fråga som jag har funderat ganska mycket på är: Hur kan syftet vara att eftersträva en likvärdig bedömning när bedömningen av elevernas kunskaper baseras på lärares tolkningar av kunskapskraven och bedömningsanvisningarna till de nationella proven?
På denna fråga har varken jag eller kurslitteraturen något svar däremot presenterar litteraturen en komplex verklighet med en bred problematik när det gäller bedömningen, tolkningen av det aktuella betygssystemet och rättningen av de nationella proven. Jag har valt att fokusera vid denna problematik då jag anser att det är viktigt att som lärare vara insatt i hur verkligheten ser ut för att kunna fokusera vid hur jag konkret kan eftersträva en likvärdig bedömning trotts problematiken.
Något som belysts både i media och i kurslitteraturen är de skillnader det verkar finnas mellan lärare, skolor, kommuner när det gäller provbetyg och slutbetyg. Samma kunskaper ger inte samma betyg utan varierar beroende på vilken kommun du bor i, vilken skola du går på och vilken lärare som sätter betyg och bedömer proven. I rapporter från OECD och Skolinspektionen blir det tydligt att lärare och bedömare rättar olika beroende på om de känner eleverna eller inte. Eftersom rättningen av de nationella proven inte rättas centralt utan det är upp till varje enskild lärare att bedöma elevernas kunskaper är det för mig fullt förståeligt att lärare färgas av tidigare erfarenheter och vetskapen om sina elever. Detta hänger ihop med att idag ska allt kunna mätas och vara jämförbart både nationellt och internationellt, där vissa kunskaper premieras högre än andra. Prov bör inte få en avgörande roll men idag används PISA, TIMSS, PIRLS och de nationella proven som politiska slagord och redskap i debatter om skolan. Olika typer av prov mäter olika typer av kunskaper och förmågor och det finns inget prov som ger en helhelts bild av en elevs kunskaper. Konsekvenserna av de nationella provens tyngd när det gäller betygssättningen är både positiva och negativa. Dock kan de negativa konsekvenserna bli långtgående och avgörande för vissa elever vilket kan leda till skolmisslyckanden.
Mot denna bakgrund funderar jag vidare, hur kan jag eftersträva en likvärdig bedömning av mina elevers kunskaper och prestationer? Vad är viktigast, att ha ett likvärdigt bedömningssystem eller att eleverna känner att de blir rättvisst bedömda utan att ett enskilt prov på en dag avgör vilket betyg de i slutändan kommer att få? Är det fel att inte alla lärare bedömer precis likadant eller tolkar kunskapskraven exakt på samma sätt? Vad är egentligen en likvärdig bedömning och för vem är den likvärdig?
Referenser:
Gustafsson, J., Cliffordson, C. & Erickson, G. (2014). Likvärdig kunskapsbedömning i och av den svenska skolan: problem och möjligheter. (1. uppl.) Stockholm: SNS förlag.
Klapp, A. (2015). Bedömning, betyg och lärande. Lund: Studentlitteratur AB
Lundahl, C. & Folke-Fichtelius, M. (Red.). (2010). Bedömning i och av skolan: praktik, principer, politik (1. Uppl.). Lund: Studentlitteratur AB
Wedman, I. (2003) Från skallmätning till VG. Om skolans betyg. I:B Selander (Red.): Kobran, nallen och majjen. Tradition och förnyelse i svensk skola och skolforskning. Myndighet för skolutveckling.
Inlägger är skrivet av Magdalena Reusser